10 december och Axel har firat sin första födelsedagen. Tänk vad stor han har blivit vår lilla kille. Tiden har gått så himla fort, det känns som det var igår vi låg på BB och beundrade vårt underverk. Själva födelsedagen firade vi på Johannesbergs slott där Anders företag bjöd sina anställda på julbord och övernattning. Hur många är det som firar sin första födelsedag på ett slott va? Eftersom vi var en familj så fick vi bo i sviten där det var gott om utrymme och vi kunde verkligen känna oss som kungar. Axel och jag gick och la oss direkt efter att vi hade ätit, klockan hade ändå hunnit bli 21.30 och den hade passerat Axels sovtid för länge sen. Och det passade mig alldeles utmärkt, jag somnade redan vid 23 och så tidigt har jag inte kommit i säng någon gång den senaste månaden trots att jag många gånger borde ha gjort det.
Lördagen började med en riktigt härlig hotellfrukost på slottet och sedan tog vi oss hemåt så sakteliga, via Kvantum för lite shopping. Hann precis packa upp våra saker innan Anders föräldrar kom för att fira Axel. Vi hann få lite trevligt umgänge med dem innan det var dags för min mamma och Jenna att dyka upp. Vi åt lite hemlagad pizza till middag innan födelsedagstårtan kom fram. Tyvärr har Axel ätit dåligt hela dagen, kan bero på att han har fått små smakbitar av en hel del godsaker under dagen så han har väl aldrig hunnit bli ordentligt hungrig. Inte ens sin tårta var han särskilt intresserad av så vi fick inga bilder av där han sitter och äter med kladdiga fingrar. Men han fick en hel massa fina paket med en bra blandning av leksaker och andra lite mer "nyttiga" prylar. Axel själv var mest intresserad av de som har hjul, men förhoppningsvis upptäcker han snart de andra också.
Det var en trött men lycklig liten kille som kröp ner i sängen ikväll. Och det här var bara första kalaset av många den här månaden. Nästa helg blir det lite mer födelsedagsfirande, och sen blir det ju två omgångar julfirande också. Ojojoj...jag tror vi måste flytta till större redan :-)
Nu ska jag i alla fall sova. God natt med er!
lördag, december 09, 2006
tisdag, november 28, 2006
Nu har flyttlasset gått
Nu har det gått en månad sedan jag skrev sist och det har varit fullt upp. Vi har packat ner hela vårt bohag och flyttat ut till ett radhus Sävja. Njuter nu av lyxen att ha en 4:a på 92kvm fördelade på två våningar. Tyvärr är det fortfarande ganska mycket kaos i nya lägenheten så den där extra ytan som vi har fått märks inte så mycket än. Men igår städade jag klart i gamla lägenheten, så där står det nu fyra kartonger precis innanför dörren och inväntar avhämtning och så ska vi försöka få upp en toarullshållare som vi hade bytt ut, sedan är vi klara där. SKÖNT!
Nästa vecka fyller Axel ett år, tänk vad fort tiden kan gå. Känns som det var igår jag fick upp det lilla kladdiga knytet på mitt bröst. Han har tagit flytten med ro, han har ju fått en massa nya saker att utforska och upptäcka. Trappen tyckte han var rolig att klättra i, det tog inte lång stund innan han kom underfund med hur han skulle ta sig upp för den. Dessvärre är han inte lika duktig på att ta sig ner så han får bara klättra om det går någon precis bakom och håller koll på honom. Det har även gått alldeles utmärkt att ha barnvakt till honom varenda helg som har varit i november. De två första helgerna var farmor och farfar hemma hos oss och passade honom medan Anders och jag grejade i nya lägenheten. Sedan fick Axel åka ut till farmor och farfar och vara där hela flytthelgen. Jag såg honom inte på tre dagar och gissa om jag längtade efter honom mot slutet. Slutligen fick mormor passa honom en av dagarna förra helgen när Anders och jag höll på och röjde upp och städade i gamla lägenheten. Men nu ska han få vara med bara mamma och pappa ett tag framöver, det behöver hans mamma :-)
Nu är lunchen slut och arbetet kallar. Ska försöka komma in lite oftare än en gång i månaden och skriva.
Nästa vecka fyller Axel ett år, tänk vad fort tiden kan gå. Känns som det var igår jag fick upp det lilla kladdiga knytet på mitt bröst. Han har tagit flytten med ro, han har ju fått en massa nya saker att utforska och upptäcka. Trappen tyckte han var rolig att klättra i, det tog inte lång stund innan han kom underfund med hur han skulle ta sig upp för den. Dessvärre är han inte lika duktig på att ta sig ner så han får bara klättra om det går någon precis bakom och håller koll på honom. Det har även gått alldeles utmärkt att ha barnvakt till honom varenda helg som har varit i november. De två första helgerna var farmor och farfar hemma hos oss och passade honom medan Anders och jag grejade i nya lägenheten. Sedan fick Axel åka ut till farmor och farfar och vara där hela flytthelgen. Jag såg honom inte på tre dagar och gissa om jag längtade efter honom mot slutet. Slutligen fick mormor passa honom en av dagarna förra helgen när Anders och jag höll på och röjde upp och städade i gamla lägenheten. Men nu ska han få vara med bara mamma och pappa ett tag framöver, det behöver hans mamma :-)
Nu är lunchen slut och arbetet kallar. Ska försöka komma in lite oftare än en gång i månaden och skriva.
söndag, oktober 22, 2006
Magjuka och mysiga stunder
Jaha ja, då ska väl jag också ge mig in i blog-träsket så får vi se hur det går. Jag försökte mig på att skriva dagbok när jag var yngre och det gick ju inte alls. Efter två-tre dar så såg en dag ut så här "Kära dagbok. Idag har jag gått i skolan. Det har inte hänt något speciellt. Hoppade hopprep på rasten." Så kunde det stå fem dagar i rad och hur roligt är det att läsa efter ett tag.
Tanken med bloggen är främst att jag ska skriva ner vad som händer i Axels liv. Det kan bli ett bra stöd i framtiden när minnet sviktar, för oj vad fort man glömmer. Visst har jag lyckats få ner en del datum när han gjorde något för första gången, men andra grejer har jag inte en blekaste om. Ta t ex första gången han skrattade högt, det var ju jättestort när han gjorde det, men nu kommer jag inte ens ihåg om han var fyra månader, sex månader eller ännu äldre då.
Nu har han i a f kommit till det stadiet där han reser sig upp mot ALLT, och hans armar är hur långa som helst så det går inte att ha något på borden som man inte vill att han ska få tag på som en varm kaffekopp eller spetsig sax eller liknande. De senaste dagarna har han även kommit på snitsen hur man sätter sig igen och det är ju bra. Tidigare blev han så arg när han hade stått en stund och blivit trött i benen men inte kunde sätta sig ner själv. Och igår kan jag svära på att han sa mamma :-D. Jag satt och frågade honom om han kunde säga "mamma", och han tittade koncentrerat på mig och försökte härma och efter ett par försök kom det ett klart och tydligt "mamma". Modershjärtat svällde till enorma proportioner. Fast det dröjer väl ett tag till innan han förstår vad det betyder och hur han ska använda sin nya färdighet.
Och nu har han klarat av sin första magsjuka. Jag blev magsjuk i onsdags kväll, men när både torsdag och fredag hade passerat utan att varken Axel eller Anders hade blivit sjuka så började jag mer och mer tro att det var jag som hade ätit något olämpligt. Men så blev det lördag och då fick Axel en riktigt vattnig diarré. Tack och lov så var han sitt vanliga solsken så det var ju inga större problem. Han åt inte så bra, men vi fick ändå i honom en hel del vätska så jag kände aldrig någon oro. Fortfarande idag så har han ätit mindre än vanligt och fyllt blöjor på löpande band så han är väl inte helt återställd, men han är på bättringsvägen.
När han skulle sova hade vi några riktiga mysstunder. Först somnade han i min famn, med huvudet vilande på min axel vid kl 20. Skönt tänkte jag, en kväll för mig själv (Anders, som kom hem från jobbet på eftermiddagen har fått magsjukan idag och däckade redan vid tre). Tyvärr vaknade Axel redan efter en timme, troligtvis var det lite oroligt i magen, men vi satte oss i fåtöljen och än en gång fick jag honom att somna i famnen. Så mysigt! Lade ner honom i sängen och än en gång vaknade han efter en kort stund, bara för att fylla en ny blöja. Så det var bara att ta upp honom för att byta både blöja och pyjamas. Och vid det här laget hade klockan hunnit bli halv tio och min kväll med lite egentid hade försvunnit i intet *suck*. Men, men, jag fick några mysstunder med Axel så det kan det väl vara värt då. Normalt sett sitter han inte fem sekunder i knät. Han har myror i brallan den ungen och är alltid ute på upptäcksfärd.
Anders ville att jag skulle vara hemma från jobbet i morgon, han känner sig väl inte riktigt i form för att ta hand om både sig själv och Axel kan jag tänka. Hade hoppats slippa det så vi får väl se om det går att förhandla om i morgon bitti.
Tanken med bloggen är främst att jag ska skriva ner vad som händer i Axels liv. Det kan bli ett bra stöd i framtiden när minnet sviktar, för oj vad fort man glömmer. Visst har jag lyckats få ner en del datum när han gjorde något för första gången, men andra grejer har jag inte en blekaste om. Ta t ex första gången han skrattade högt, det var ju jättestort när han gjorde det, men nu kommer jag inte ens ihåg om han var fyra månader, sex månader eller ännu äldre då.
Nu har han i a f kommit till det stadiet där han reser sig upp mot ALLT, och hans armar är hur långa som helst så det går inte att ha något på borden som man inte vill att han ska få tag på som en varm kaffekopp eller spetsig sax eller liknande. De senaste dagarna har han även kommit på snitsen hur man sätter sig igen och det är ju bra. Tidigare blev han så arg när han hade stått en stund och blivit trött i benen men inte kunde sätta sig ner själv. Och igår kan jag svära på att han sa mamma :-D. Jag satt och frågade honom om han kunde säga "mamma", och han tittade koncentrerat på mig och försökte härma och efter ett par försök kom det ett klart och tydligt "mamma". Modershjärtat svällde till enorma proportioner. Fast det dröjer väl ett tag till innan han förstår vad det betyder och hur han ska använda sin nya färdighet.
Och nu har han klarat av sin första magsjuka. Jag blev magsjuk i onsdags kväll, men när både torsdag och fredag hade passerat utan att varken Axel eller Anders hade blivit sjuka så började jag mer och mer tro att det var jag som hade ätit något olämpligt. Men så blev det lördag och då fick Axel en riktigt vattnig diarré. Tack och lov så var han sitt vanliga solsken så det var ju inga större problem. Han åt inte så bra, men vi fick ändå i honom en hel del vätska så jag kände aldrig någon oro. Fortfarande idag så har han ätit mindre än vanligt och fyllt blöjor på löpande band så han är väl inte helt återställd, men han är på bättringsvägen.
När han skulle sova hade vi några riktiga mysstunder. Först somnade han i min famn, med huvudet vilande på min axel vid kl 20. Skönt tänkte jag, en kväll för mig själv (Anders, som kom hem från jobbet på eftermiddagen har fått magsjukan idag och däckade redan vid tre). Tyvärr vaknade Axel redan efter en timme, troligtvis var det lite oroligt i magen, men vi satte oss i fåtöljen och än en gång fick jag honom att somna i famnen. Så mysigt! Lade ner honom i sängen och än en gång vaknade han efter en kort stund, bara för att fylla en ny blöja. Så det var bara att ta upp honom för att byta både blöja och pyjamas. Och vid det här laget hade klockan hunnit bli halv tio och min kväll med lite egentid hade försvunnit i intet *suck*. Men, men, jag fick några mysstunder med Axel så det kan det väl vara värt då. Normalt sett sitter han inte fem sekunder i knät. Han har myror i brallan den ungen och är alltid ute på upptäcksfärd.
Anders ville att jag skulle vara hemma från jobbet i morgon, han känner sig väl inte riktigt i form för att ta hand om både sig själv och Axel kan jag tänka. Hade hoppats slippa det så vi får väl se om det går att förhandla om i morgon bitti.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)