Magjuka och mysiga stunder

Jaha ja, då ska väl jag också ge mig in i blog-träsket så får vi se hur det går. Jag försökte mig på att skriva dagbok när jag var yngre och det gick ju inte alls. Efter två-tre dar så såg en dag ut så här "Kära dagbok. Idag har jag gått i skolan. Det har inte hänt något speciellt. Hoppade hopprep på rasten." Så kunde det stå fem dagar i rad och hur roligt är det att läsa efter ett tag.
Tanken med bloggen är främst att jag ska skriva ner vad som händer i Axels liv. Det kan bli ett bra stöd i framtiden när minnet sviktar, för oj vad fort man glömmer. Visst har jag lyckats få ner en del datum när han gjorde något för första gången, men andra grejer har jag inte en blekaste om. Ta t ex första gången han skrattade högt, det var ju jättestort när han gjorde det, men nu kommer jag inte ens ihåg om han var fyra månader, sex månader eller ännu äldre då.
Nu har han i a f kommit till det stadiet där han reser sig upp mot ALLT, och hans armar är hur långa som helst så det går inte att ha något på borden som man inte vill att han ska få tag på som en varm kaffekopp eller spetsig sax eller liknande. De senaste dagarna har han även kommit på snitsen hur man sätter sig igen och det är ju bra. Tidigare blev han så arg när han hade stått en stund och blivit trött i benen men inte kunde sätta sig ner själv. Och igår kan jag svära på att han sa mamma :-D. Jag satt och frågade honom om han kunde säga "mamma", och han tittade koncentrerat på mig och försökte härma och efter ett par försök kom det ett klart och tydligt "mamma". Modershjärtat svällde till enorma proportioner. Fast det dröjer väl ett tag till innan han förstår vad det betyder och hur han ska använda sin nya färdighet.
Och nu har han klarat av sin första magsjuka. Jag blev magsjuk i onsdags kväll, men när både torsdag och fredag hade passerat utan att varken Axel eller Anders hade blivit sjuka så började jag mer och mer tro att det var jag som hade ätit något olämpligt. Men så blev det lördag och då fick Axel en riktigt vattnig diarré. Tack och lov så var han sitt vanliga solsken så det var ju inga större problem. Han åt inte så bra, men vi fick ändå i honom en hel del vätska så jag kände aldrig någon oro. Fortfarande idag så har han ätit mindre än vanligt och fyllt blöjor på löpande band så han är väl inte helt återställd, men han är på bättringsvägen.
När han skulle sova hade vi några riktiga mysstunder. Först somnade han i min famn, med huvudet vilande på min axel vid kl 20. Skönt tänkte jag, en kväll för mig själv (Anders, som kom hem från jobbet på eftermiddagen har fått magsjukan idag och däckade redan vid tre). Tyvärr vaknade Axel redan efter en timme, troligtvis var det lite oroligt i magen, men vi satte oss i fåtöljen och än en gång fick jag honom att somna i famnen. Så mysigt! Lade ner honom i sängen och än en gång vaknade han efter en kort stund, bara för att fylla en ny blöja. Så det var bara att ta upp honom för att byta både blöja och pyjamas. Och vid det här laget hade klockan hunnit bli halv tio och min kväll med lite egentid hade försvunnit i intet *suck*. Men, men, jag fick några mysstunder med Axel så det kan det väl vara värt då. Normalt sett sitter han inte fem sekunder i knät. Han har myror i brallan den ungen och är alltid ute på upptäcksfärd.
Anders ville att jag skulle vara hemma från jobbet i morgon, han känner sig väl inte riktigt i form för att ta hand om både sig själv och Axel kan jag tänka. Hade hoppats slippa det så vi får väl se om det går att förhandla om i morgon bitti.